Jag har haft mördarhostan i en vecka, eller som det heter på franska, je tousse comme un fou. Okej, det heter det nog inte, men förlåt för att man försöker globalisera bloggen lite då. Hur som helst så fick jag en släng av den franska temperamentssleven inatt när jag hostade sönder revbenen som bäst. Min tålamodsbefriade granne Solène (observera: jämnårig) började banka hårt i vägen kring 22.30. Hur hon tog sig friheten att klaga på mig när det ju är
jag som lider av hostan? Ja, fråga stjärnjävlarna, för det är beyond me.
Då hade jag ändå downat en halv flaska antitussif och gjort vad som stått i min makt att göra. Jag menar, även om hon uppfattade det så, så hade jag ingen diabolisk plan på att förstöra hennes skönhetssömn genom att utföra en hostningsrit. Jag undrar om hon har sovit. Det står i vart fall klart att om det nu är svårt att sova när man hostar, så är det ännu svårare att sova när man kväver hostan. God natt allesamman.
Med smak av Ajax Allrengöring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar