tisdag 6 april 2010

den om sexuella mishaps

Känsligt ämne, förstås. Och jag skriver inte om sex nästan någonsin, för det känns enormt elakt, infantilt och omdömeslöst att hänga ut människor man ligger med. Men just nu måste jag kompromissa med den principen till förmån för vad jag anser vara könsmaktsordningens starkaste vapen; kvinnans underordnade sexualitet.

När jag var i Marocko hade jag som bekant ett par tillfälliga charterromanser, bland annat med en inhemsk man. Förutom att det självklart var oerhört spännande, så var det också en väldigt sorglig upplevelse. Och upplevelsen ifråga har lett mig till att dra en månne generaliserande och enfaldig, men ändå oundviklig slutsats; att det inte kan vara många kvinnor som får möjlighet att njuta av sex i Marocko. Here's why.

Det kvinnliga könet, the vajayjay, fittan eller vad man nu vill kalla det, är ju onekligen inte helt okomplicerat. Men vad jag känner borde vara ett allmänt konsensus är väl att den består av mer än bara ett hål. Såvitt min marockan ville kännas vid, så bestod den dock inte av mer än just så. Och jag blev alldeles för förvånad för att reagera/bli rasande när jag efter fem minuters hångel - där händerna hela tiden varit ovanför navelhöjd - kände ett "plopp". Hej, penis. Bara helt plötsligt.

Allvarligt talat. Såvitt han visste kanske jag inte var det minsta upphetsad och då kan jag berätta att det gör extremt jävla ont att bli överraskningspenetrerad. Man kan väl i vart fall ha the descency att känna efter huruvida kvinnan i fråga är kåt, inte sant? Dessutom är det bara 1/3 av världens kvinnor som över huvud taget kan få vaginala orgasmer. Alltså bör antagandet snarare vara åt andra hållet - att man kanske måste ta på könhelvetet liksom.

Det här är givetvis inte just denna mans fel. Han hade säkert gladeligen försökt stimulera mig om det inte vore för att väsentliga delar av det kvinnliga könet föreföll tabu. Jag menar, sexualundervisningen torde vara närmast obefintlig och utbudet av feministisk porr kanske inte är jättestort i Marocko. Men maktlösheten jag kunde förnimma i den situationen var helt osannolik och fruktansvärd. Och gud vad jag hoppas att min upplevelse inte avtäcker en generell tendens som drabbar alla landets kvinnor. För könshierarkin är aldrig starkare än när man är som mest sårbar. Vilket i vart fall jag är i en situation då jag bokstavligen placerats under en man.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar