den om paketresor

Hej folks, nu är jag åter i S-town. Vad har jag missat? Förutom att det fortfarande inte har skett någon förändring styrelsernas sammansättning, vill säga. Jag såg i och för sig att den gode O hade fått en debattartikel om främlingsfientlighet publicerad. Felicitationer till honom. Men om det är något annat som en världsmedborgare av min kaliber borde veta om, säg tjingtjong.

Anyhoo. Jag har verkligen, verkligen varit på charter. Eller "paketresa" som det heter i lagen om densamma. En grav eufemism förstås. Charterbiznizen är visserligen inte riktigt lika sunkig i Marocko som den är på, säg Grancan. Men visst kan alla försäljare några fraser på svenska, och visst får man leta länge innan man hittar restauranger som serverar inhemsk mat. Så jag och C omfamnade helt enkelt konceptet med transferbussar och karaoke och var, vad jag föreställer mig, naturals som charterresenärer.


Ankomst. Hello charterbussar.


Hotellet som såklart hette Golden Beach.


Och 200 meter från hotellet såg det alltså ut ungefär såhär. Och fan om det inte kändes rätt episkt ändå.


Det var inte så himla jobbigt att äta frukost på balkong.


Här är jag och vår nya bekantskap Mohamed.


Mohamed och Kamal lär oss det arabiska alfabetet, som för övrigt är helt godtyckligt när man sätter ihop bokstäverna.


Och vi indoktrinerades i thé à la menthe-traditionen.


Men hade givetvis kvällar då vi inte var gudfruktiga muslimer, enär vi fick tag på rosé.


Sen satt vi massor på stranden och spelade gitarr med Mohamed.


På den chartriga puben träffade vi ett gäng britter som vi befriendade.


Om man ska göra charter rätt så måste man agera först och tänka en vecka senare. Så vi följde med britterna till deras mansion i Tarazout, som ägdes av knarkkungen Gary (till vänster i bild) komplett med guldtänder och kaftan.



Huset var helt fantastiskt. Jag har även en 360°-tour att bjuda på i det huset på film. Inom kort på en blogg nära dig.


Utanför huset fanns typ motsvarande Edens lustgård (kristliga referenser i kristliga tider).



Efter en timmes sömn i random vattensäng och alldeles för mycket Gordon's åkte vi genom en helvetestrumma till Marrakech. Det var bländande vackert och myllrigt. Men pga folkilska och magkramp så gjorde vi inte särskilt många knop när vi väl kommit dit.

Och nu måste jag powernapa mot bakgrund av vansinnestilltag igår som bland annat innefattade Riche, Berns, Spy och alldeles för lättillgängliga vodkatonics. To be continued.