Idag har jag efter blott fyra timmars byråarbete fått tillbringa eftermiddagen på Grand Hotels spa; Raison d'être. Jag kan säga på en gång att nej, det var inte särskilt jobbigt att bada i kroppstempererad jacuzzi, dricka smoothie och örtte eller att få zonterapi-nånting-massage till Vivaldi. Eftersom jag kommer från en enkel arbetarklassfamilj skulle jag inte blivit insläppt där om det inte vore för min kvinna C, som råkar jobba på sagda spa. På grund av hennes personalperks slapp erlägga entréavgift samt betala 1195 kronor för massagen. Därigenom fick jag tillfälligt känna mig som en del av bourgeoisien. Och hade jag haft ekonomin att gå dit veckoligen hade jag - hands down inget knas - varit en betydligt mer cheery, upbeat person. Eller åtminstone lite mindre misantropisk.
Nu är jag hemma och inte ens bussläsningen på vägen hit i Myggor och tigrar - som normalt sett får vilken tänkande människa som helst att vilja kväva sig själv till döds - kunde rubba mitt chippery humör.
Oh well. Utsikten är ju gratis i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar