I övrigt kan följande noteras. Både A och C är på resandes fot, vilket jag som bekant inte är överdrivet förtjust i. Som tur är har jag dock haft Evas välmående och bild av min stad att ockupera tillvaron med. Alldeles ljuvligt har det varit att ha henne här, om än bara för 42 timmar. Till A och C, som gick miste om tillfället att hänga med ett praktexemplar av vad Nya Zealand har att bjuda på, kommer här en liten redogörelse medelst bilder.
Den första morgonen tog jag E till knivsöder. För övrigt också det enda ordet jag lyckades lära henne under vistelsen i fråga. Fast jag fick modifiera "söder" till "soder". Allt annat var skvatt omöjligt, visade det sig.
Se hur väl hon passar in utanför Copacabana.
Jag översatte menyn efter bästa förmåga. Jos = juice etc.
Sen promenerade vi till Judits. Vi hittade dödstjusiga grejer, så jag passar på att modeblogga medan jag har chansen. Här är sålunda ett par prima skor med sån där hängplös på Evas fötter.
Dagens första turistspot blev sedan denna.
Hon tog fram sin dödsmördartunga kamera och fotade - likt alla som någonsin stått på samma plats - stadshuset och Kungsholmen.
Jag fotade åt annat oklart håll.
Och sen lite åt höger.
Och en nice gränd.
Därefter fortsatte vi vandringen till Fotografiska, vilket givetvis var totalt fett. Däremot upplevde vi museishopen som onödigt trist. Hoppas Fotografiskaentreprenörerna åker till Nevvan snart och låter sig inspireras av MoMA-giftshopen.
Post-muséum-cigarett.
Post-post-muséum-cigarett.; dödens trappor upp mot Hermans.
Eva tyckte förstås att det var hilarious att vi hade ett Soho i form av Sofo. Vi gick sålunda till String och köpte med oss varsinn skön latte och kanelbulle, som jag fritt översatte till cinnamon buns.
Själva inmundigandet av kanelbullar samt kaffe skedde sedermera på Nytorget. Här poserar jag i min nya kavaj som jag scorade på Judits. (Obs: modebloggsinslag).
Vi hängde. Kollade på barn som vi hoppades skulle ramla ner i vattnet och bli blöta.
E gillar hundar OCH barn. Oroväckande. Men man kan kanske inte klandra en Nya Zealänning för en sådan sak.
Vi åkte sedan hem för dusch, piff och vin. (Hade varit roligt om jag här skrivit spliff i stället för vin pga. rim, men så var dessvärre inte fallet och man ska inte bloggljuga).
Vi mötte upp S på Tranan och åt - såklart - swedish meatballs. E var så förtjust att hon inte bara "dammsög" sin egen tallrik, för att använda ett festligt uttryck, utan dessutom skrapade rent både min och S. Succé, tyckte vi.
Dessertmagen fick crème brulée.
Och swedish bryggis.
¨Sen gick vi till Holiday och drack kanelshots och hade det allmänt fett.
Dagen därpå var tämligen segstartad, men vi tog oss efter viss möda till fots till Urban.
E hittade dessa Chloé-pjuck som åsamkade henne viss vånda, eftersom de (trots kraftig rabatt) bellade runt 1700-lappen.
Jag gillar exbiograf-höjden i taket. Myyyys, tänkte jag och strosade omkring.
Jag hittade väska som jag inte fick. (Förstår att detta är väldigt intressanta fakta).
Och sen ville jag ha dessa skridskoliknande saker som - hör och häpna - var i min blygsamma storlek; 41. På Urban Outfitters har man dock en säregen säljstylee där man tar mer betalt för vintage än för nyproddat. Sålunda ett väldigt drygt lakan för dessa. Glöm, liksom.
E fick denna läckra hatt som plåster på skosåren.
Och efter alldeles för få timmar har hon nu åkt tillbaka till London och hennes enda behållning av Stockholm kan mycket väl vara begreppet knivsöder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar