den om min vän hösten

Kan ni erinra er hur det kändes när det blåste nordanvindar? Hur man fick vira en halsduk flera varv runt halsen, dricka äpple- och kanelte med honung och bli så där barnaårsbejakande rosig om kinderna när man kom in från en promenad. Och inte för att kroppen attacktranspirerar så fort man går utanför dörren för att hantera luftfuktigheten. Som den gör nu.

Jag kan inte med att se fler uppknäppta skjortor, pärlor i pannan och ofrivilliga, klibbiga hud-mot-hud-situationer i kollektivtrafiken. Jag kan för guds skull inte andas. Och betänk då hur nice det är att andas.


Hösten 2009. Lyon. Färgen, kolla färgen.


Kappor. Och bergis också kärlek.


Och så blir man så här fint höstblek. Så att mustascherna kommer fram och säger hej. Jag älskar det.


Varm café crème istället för blaskig islatte.


Och om man har tur och bor i Frankrike får man sjunga med husbandet i en mörk källarlokal, dricka rödvin och röka cigaretter med jazzklubbens ägare i tamburen.

Till min fina, trogna vän hösten dedicerar jag den här spellistan. I hopp om att den låter påskynda sig.