den om innergårdsmajbrasa

I lördags hade ett kraftigt utökat På spåret-gäng grillning medelst engångsgrill på Wonderflats innergård. I den initiala planen var det tal om elgrill vilket, ur innerstadssynpunkt sett, känns lite mindre hälsovådligt än ett koldito. Men planen gick i stöpet och vi tände i stället fyra engångsgrillar. Och det blev en jävla fart i dem, ska ni veta. Halva Vasastan lär ha doftat majbrasa. Don't try this at home, kids.


Här gör K sin bästa grillpose.


Och här är min allierade, J, som kom över för att bränna lite halloumi. Allierad eftersom han och jag var de enda under middagen som inte var journalister.


T:s gottemat.


Ingen vet vad H gör med sitt finger just här, men J förefaller väldigt intresserad. Det är så det är med journalister. Vad som helst kan vara ett scoop.


Innergårdslovin'.


T, i färd med anekdotberättande.


Jag hade melerat pannacotta. Vad jag menar med melerad? Jo, inte melerad som i gråmelerade mjukisbyxor från Fruit of the Loom. Utan melerad som i vit chokladpannacotta som jag sedan hällt mörk chokladpannacotta i. Och så hallon.


Här matar D - på ett oerhört sensuellt sätt - H med sagda pannacotta.


Lagom till desserten kom E...


...och S...


...och P. När de andra gick till Trädgården hängde jag och de sistnämnda kvar för att tömma Untouched-biben, lyssna på Wes-soundtrack och sedermera dansa våra bästa välta-ut-saker-som-står-i-vägen-för-vår-dans-danser. Kanske min bästa dans.


När klockan slog senare på natten åkte jag på efterfest till, för mig, nya områden intill Skanstull. Så här dödstjusiga singelbyggnader fanns det där, som stod där för sig själva i sin blygsamma prakt. Jag tror att jag kommer behöva flytta dit någon gång.


Metargatan. Lägg namnet på minnet.