Som en Pascha, som jag nu tvingat mig igenom hela två gånger, är en dokumentär katastrof av många skäl. Jag är övertygad om att ambitionen inte på något sätt var att göra en fullständigt platt skildring av en så våldsamt stark könsmaktsindikator som prostitutionsverksamheten. Men oavsett Svante Tidholms initiala avsikt så tillför Som en Pascha absolut ingenting. Hur man, som Tidholm, kan göra en dokumentär som skildrar organiserad sexhandel och i denna enbart koncentrera diskussionen kring mäns sexualitet och helt utesluta kvinnlig sådan, övergår mitt förstånd. Jag vill inte vara feministen med de slitna uttrycken men liksom jeez, kan man få ett maktperspektiv på det här eller?
I torsdags var min kära vän och radikalfeminist i natten, S, med i en paneldebatt på Bio Rio, efter att dokumentären visats. Det var fint. Jag hade velat fota lite eftersom jag alltid är stolt som en förälder vars barn precis ritat en huvudfoting när S sitter i paneler och, som det heter, tycker till. Men Sonja Schwartzenberger, som var moderator, skrämmer mig lite med sin förträfflighet. Så jag vågade inte mer än att smygfota mellan bänkraderna. Såhär såg det ut i alla fall.
Se den, om ni orkar. Förfäras över vad dokumentären faktiskt visar, och kanske ännu mer över vad den inte visar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar