den om min herrmiddag

Gott folk, nu ska vi ta en virtuell tur hem till M, dit jag var bjuden på herrmiddag igår. Det är ännu oklart vad det säger om mig att jag (obs: kvinna) blev bjuden som enda representant av mitt kön. Men jag väljer att inte dra några slutsatser utifrån de förhållandena utan nöjer mig med att säga att jag är väldigt förtjust i tjommar, så länge de inte skäl mina jobb eller pengar. Ish.


Anyhoo, här börjar den virtuella turen hemma hos M. Jag var, som vanligt, kraftigt försenad och dök upp någon gång kring drink nummer två.


M i egen hög person häller upp något lime-igt och gotte till mig.


Som ni säkert förstår vill jag hacka loss den här kakelugnen, slänga upp den på pakethållaren och ta hem den till mig.


Här är M:s pojkrum. Det är till bredden fyllt med sladdar och proggiga detaljer...


...som den här båten (?).


Nu syns det inte riktigt på bilden men fönstrena är dödssnyggt spröjsade upptill. Like.


Här tvingade jag M att sätta sig i, vad jag ansåg vara, tänkarhörnan. Sådär ser M utan när han kontemplerar progressivitet och livet, tror jag.


Sen åt vi mat på innergården.


I sällskapet fanns tre stycken Kalle. Här är den första.


Och här är de två andra Kallarna.


Det här är Robin, som alltså inte heter Kalle.


Inte heller Rex, till höger, heter Kalle.


Däremot heter två personer Magnus. Till vänster är den ene.


Det här är inte relaterat till Magnusarna. Men det är hur som helst jag och Rex i bild. Vi har, visade det sig nyligen, sjungit ihop på en Tunes United-låt vid namn Tullgarn. Vill man höra låten, eller annan progressiv pop south of Flen kan man göra det här.


Robin, som gillar Zappa, och att spilla chokladglass på mina vita klänningar.


Sedan, efter briljant idé av Magnus, strawberry cheezecake-glass-dessert.


M spillde ingen chokladglass på sin skjorta och var därför såhär glad.


Eftersom jag såg helt wacko ut på alla bilder M tog på mig fick jag ta saken i egna händer och ta ett armslängdsfoto. Fast då såg det i stället ut som att jag var en huvudfoting. Utan nacke, liksom.


Anyway. Sen åkte jag och herrarna till Holiday där T visade upp sin nya bling på fingret. Gratinerar, T!


Gulli E.


Kanske smått berusad, men tillika gulli M.


Även jag aningens berusad, vilket framgår här när jag försökte fota mina partystrumpor som fick följa med ut på äventyr. Men ja. Ni ser ju själva hur skarp bilden blev.


Sen kom hysteriskt söt S som här samtalar med hysteriskt tannad kollega.  


Och E i ännu en av hennes outsinliga källor av dödstjusiga kreationer. Jag planerar att gå bärsärkagång i hennes garderob snart, om hon låter mig. Kanske om jag mutar med lite pannacotta och ett par dagens. Peppen!

Vid tolvslaget var förtrollningen bruten och allting blev precis som det var förut. Vilket i mitt fall betyder mindre kanelwhiskeyshots och mer byråkneg.