den om skammen etc

Hörni, jag måste ventilera det här med guilty pleasures. För inte alls särskilt längesen hade jag en rutin som jag höll i det fördolda som gick ut på att, så fort T lämnat lägenheten, cranka Norah Jones och sjunga med (i alla texter som jag kan). Jag är nämligen inte bara svag för fin-country utan dessutom för radio/hiss-country som ju Norah Jones är.

Men nyligen begick jag det ödesdigra misstaget att berätta för T om det här skamliga beteendet. Efter att ha lättat mitt hjärta kändes det inte ens pinigt om hon kom på mig med det. Och då är ju nöjet inte särskilt guilty längre. Detta har fått till följd att Norah Jones ersatts med ett nytt - och mycket, mycket skamligare - guilty pleasure; Michael Bolton. Och det är inte bara hemma. Det är på bussen, på kontoret när de andra är på lunch och det är med öppet fönster i Wonderflat så att alla grannarna hör. The thrill. The thrill av att bli upptäckt styr mig. Jag vill därför ge heads up för att det kanske är dags för er att mobilisera en intervention snart.


How you doin'.