den om axelkaffe

Vad som är upp med att Stockholms alla kaféägare presumerar att man inte behöver kaffe när det är sommar, utan helt sonika bommar igen för säsongen, är ännu oklart. På grund av en sådan fadäs å Spuntinos sida fick utvalda delar av parisbrunchgänget omlokalisera. Men det löste sig i och för sig utmärkt med Axels kiosk, så ingen mjölk spilldes som man sederma skulle gråta över, eller vad man säger liksom.


Det bästa med Axels kiosk är att man, på grund av träd och buskage, kan välja att sitta i skugga eller - om man är en crazy person - sitta i sol, men ändå vid samma bord.


Sen är det cashen som är kingen, men det kan man för all del leva med.


Medan jag inväntade sällskapet okynnesfotade jag valda delar av min outfit. Tex. den här guld-med-guld-och-guld-ringen som E köpte till mig i godtycklig vintageaffär. Också i bild: Mina nedbitna naglar med avskavt lack.


Sen fotade jag mina plåster-på-såren-skor som jag köpte för 200 pengar, i stället för de andra som kostade 1 300 pengar.


Sen fick man hänga på ett göttigt sätt med F och S.


M kom! Ända från London i sin bästa skjorta. Även känd som Tarkusize-yourself-skjortan.


Larremarra.


Med "crazy person som vill sitta i solen" ovan, syftade jag förstås på S som omedelbart intog position när vi slagit oss ner vid bordet genom att dra upp klänningen till könhöjd. Men det var "inget för bloggen", kände jag.


Och här avslutar jag med en bild på skjortan, återigen. En annan gång ska jag redogöra för M:s retorik vad gäller monarkier. Men tills dess, myyyys.