den om medier och mitt ekonomiska trångmål

I fjol praktiserade min käraste vän A på Dagens Media, som är en branschtidning för - ja, just det - media. Nyheter om PR och dylikt intresserar mig egentligen föga. Men av lojalitetsskäl besökte jag dagensmedia.se varje dag och scrollade sida upp och sida ner för att läsa det som A hade skrivit. I samband med detta började jag även läsa sagda tidnings personalblogg; Köksveckan. Och jag läser den än idag, för det stora underhållningsvärdet och den stundom briljanta formuleringens skull. Att raljera över kollegor, deras klädval och diskfördelning är ju trots allt en ganska allmängiltig företeelse, oavsett branch etcetera ochsåvidare.

Hur som helst så upptäckte jag till min glädje att Köksveckan-gänget även bevakade Almedalen och hoppades att det var i deras Almedalsblogg man skulle få the dish om vad som var the haps och så. Men en sak som nämndes lite i förbifarten reagerade jag och min privatekonomi mycket starkt på, nämligen att den uppsluppna stämningen bland alla konsulter och kommunikatörer lär ha berott på att "lågkonjunkturens grepp äntligen har släppt fullt ut".

Whooot? Hur kan lågkonjan vara över för alla andra medan min privatekonomi ser sin bistraste sommar någonsin? Kommer jag behöva byta bransch (och i stället hitta på kluriga sätt för företag att kränga saker till konsumenter) för att överleva the great nollnolltals-depression?


Om ni undrar exakt hur illa det är så bjuder jag här på bildbevis av dagens middag; varma mackor med kalkon och tomatsås. Bon apéttit till moi.