den om skönhetsoperationer

Hey ya'll. Jag borde egentligen vänta, smälta, kontemplera och vara ödmjuk. Men ödmjuk schmödmjuk. Här kommer inte bli några barn gjorda, eller snarare, jag kommer inte kunna krysta ut något mer aktieägaravtal idag om jag inte ventilerar följande omdelbart.

Jag har just träffat min vän H och hans vän S. S hade några idéer som jag inte precis sympatiserade med. Av någon outgrundlig anledning började vi nämligen prata om skönhetsoperationer, varvid S helt utan pardon häver ur sig att han tycker att sådana ingrepp bör vara statligt subventionerade. STATLIGT SUBVENTIONERADE!
(Här skulle jag kunna påpeka att han hade svårt att uttala ordet subvention, men hey, jag kan väl vara the bigger person. Alla måste få ha en åsikt, oavsett hur svårt de har att formulera den... typ.)

Anyhoo, han drev sin tes med utgångspunkt i att utseende tillhör kategorin "stil" och att alla borde ha rätt till en sådan. Jag citerar: "Asså, om man inte känner sig som sig själv i en stor näsa ska man ju kunna operera den till en liten". 
Mitt sinnestillstånd var därefter detsamma som om man av misstag lyssnar på Ring P1 på morgonen. Man vill drämma yoghurtskålen i golvet, krossa radion mot kylskpåpet och skrika: tänk klart tanken innan du pratar, gubbjävel!

Det känns överflödigt att älta motargumenten. Den som mot förmodan håller med S behöver inte bemöda sig med att läsa min blogg. Efter en stunds eftertanke och ett samtal med T har hela den här episoden dock mynnat ut i en briljant idé: nämligen SUBVENTIONERADE LOBOTOMIER!
S borde vara den första att kandidera.

Nej usch. Nu får jag dåligt samvete. Det är ju egentligen ytterst synd om S. En stackars desillusionerad kille med stora komplex. Kanske tror han att han inte kan bli älskad om han inte gör om sin näsa. Men jag säger som Dr Phil - yeou have geot teu löööve yoseeeelf.



Ideal anyone?