den om det svarta och det vita

Jag tycker att det har varit lite väl mycket gnäll på senaste. Och visst får man göra sig lustig över mig. Det är jag generös nog att bjuda på. Herregud, jag skriver ju en blogg. Då ber man ju om att förlöjligas.

Men dagens brännpunkt handlar om träning. Det har nämligen framförts mycket kritik om mina vanor de senaste månaderna. Åren kanske till och med. Kritik som jag inte kan låta bli att bemöta på ett publikt forum som detta.

Jag har ju för vana att gå på 6.30-klasserna. Och det kan tyckas rubbat, men det finns givetvis skäl härför. De är till och med nära kopplade till det jag beskrev i ett tidigare ett inlägg om psykiska åkommor. Behållningen av det inlägget är att jag får höga borderline-poäng och och är dessutom rätt obsessive-compulsive. Och varför skulle man träna före soluppgången om man inte var lite lätt störd?

Precis. Kritiken är befogad. Neuroserna är ett faktum. Men kom ihåg att det också är därför ni älskar mig, ait?