Hands down min praktikant.
Jag hade ju en vision om det här. Det skulle vara han och jag - ett dreamteam där jag var den som lade upp fötterna på skrivbordet och han var den som masserade dem. Men efter sex veckor kan följande konstateras:
- han har fortfarande inte lärt sig hur man sparar dokument i klientregistret
- han pratar fortfarande Örebrodialekt i ultrarapid
- han sitter och tittar på klockan och gäspar från första stund på morgonen tills han går hem vid halv fyra (halv fyra! då har man ju inte ens slutat på dagis)
- han sitter mest och surfar på aftonbladet.se (skammens websajt) och ställer dumma frågor om uppmärksammade mord eller knarkande TV-kändisar
- han har fortfarande inte lärt sig hur man faxar eller ens hur man väljer pappersfack i skrivaren
- han har sedan vinterns inträde burit Canada Goose-jacka
- han har aldrig ens rört mina fötter när jag lagt upp dem på skrivbordet
Denna prekära situation gör mig helt förtvivlad eftersom jag, istället för den delegerande tillvaro jag hade föreställt mig, får en dubbel börda. Dels måste jag ödsla tid på att förklara och instruera och dels på att rätta allt som han sedermera gör. Jag har dessutom bjuckat på alla mina knep som jag klurade ut och använde mig av i början när jag inte kunde någonting. Men hur förvaltar han den värdefulla informationen? Jo, han säger "aaaa, dää ä ju jäättesmart" och gör sedan helt fel ändå.
De andra på byrån tror att han lider av en blandning mellan att inte vara intresserad av juridik och att komma från Örebro. Men kom igen. Jag är ju inte ens intresserad av juridik men jag behöver ju inte vara helt bortkommen för det. Själv tror jag att han är en blandning mellan ett mähä och en komplett retard.
Skjut mig. Bara skjut mig.
Ömma fötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar