den med regelverket

Sondag. Dygnet pa anda och en bris av angest passerar i rummet. Sondag som sagt.

I fredags jobbade jag pa mitt nya jobb. Laget under kontroll anda. Litet och extremt franskt stalle. Côte de boeuf, tartare de thon och entrecôte. Jag var ensam servitris och sen var det en kille i baren, Felicien, som rokte och drack rodvin hela kvallen. Fransk men snall. Pa fredagkvallar spelar ocksa en jazztrio i ett horn. Ni forstar den stereotypa stamningen.
Det var i vart fall inget nederlag for sjalvkanslan att vara dar. Tva belgiska kvinnor pussade pa mig nar de gick, kallade mig deras "petite fille" och dricksade generost. Bekraftelsebehov ar min arvedel. Apropa dricks sa var den anda betydande och an mer lovande ar det faktum att jag far lonen direkt i handen varje kvall. Huruvida nagon fransk myndighet forvantar sig att jag sjalv ska betala in skatt ar dubiost. Har far man ju lonen brutto. Planen ar att skylla pa straffrattsvillfarelse om nagon skulle kommentera att jag inte har nagra planer whatsoever pa att betala in skatt. Tyvarr har jag mot alla odds lart mig lite for mycket pa juristlinjen for att sjalv tro pa den bortforklaringen. Well well. Ingen respekterar regler har anda. Chefen var tex en halvtimme sen till min jobbintervju.

Merde detta u-land. Har nog aldrig blivit sa explicit provocerad som igar. Det var lordag. Jag och magnus skulle ga pa H&M och Zara. Man tar seden dit man kommer ni vet. Jag ar ju inte fodd igar, sa eftersom det var lordag och darmed total anarki i dessa butiker, gick jag till herravdelningen for att prova klader. Nar jag statt en halvtimme i ko och ska ga in i en provhytt stoppar butiksbitradet mig och sager att du din javel, du ar kvinna, du kan inte prova har. Jag sager: men monsieur, s'il vous plaît! Han skakar pa huvudet. Jag papekar att han ju maste sett mig i min kvinnliga kroppshydda under de 30 minuter jag koat. Han kunde ju sagt till lite tidigare menar jag. Han rycker pa axlarna. Jag biter mig hart i lappen och gar darifran. Till kvinnornas omkladningsrum. Koar 45 minuter till for att inse att alla fem plagg ar fula.
Och anledningen till att jag inte fick prova var for att jag var kvinna. Hade inte spelat nagon roll om jag provat herrklader eller damklader.
Jag hatar det har landet.

I mina gamla trakiga klader gick vi sedan ut i alla fall. Det ar anmarkningsvart hur jag anpassat mig efter det kontinentala dygnet. Vi tog oss inte till forsta baren forran vid ett. Och pa den vagen ar det hela tiden. No more upp och hoppa klockan sex. Da har jag inte gatt och lagt mig an. Var ar Carro? Varfor kan inte Paris anpassa sig efter mig?
Nar jag kommer hem kommer jag bli en av de dar eftermiddagsgrupppersonerna. Sloddret. Jag kommer bli Viggo, for er som forstar referensen.

Nu maste jag mata Stephanie. Och sen blir det sondagsjazz. Nasta gang hoppas jag kunna dela med mig av fler vyer. Fotoprojektet ligger lite pa is. Stay tuned.