La Perle - det där geniala stället - sammanförde återigen människor. Denna gång en måndagkväll. I blandat sällskap lyckades jag ha sådana där värdefulla nonsensdiskussioner så det kittlar i flera hjärncentra. Vad menar man egentligen med uttrycket "rätt upp i krysset" och hur luktar prostata? Det var ett glatt gäng som bestod av några svenskar och några amerikaner. En av svenskarna var Martin som gick på samma gymnasium som jag. Världen kanske inte är liten men Paris är. Martin visade sig vara snäll. Vi var dock lite oense angående antal nödvändiga sömntimmar. Han hävdade att jag levde mer eftersom jag hade tre fler vakna timmar per dygn än vad han hade. Men eftersom jag alltid har varit en glaset-är-halvtomt-tjej anser jag att han är den privilegierade av oss, då han slipper tre timmar av ångest varje dygn. Nåja, diskussionsfråga.
Och jag tror äntligen äntligen att hösten är på väg! Det förtjänar till och med ett exklamationstecken. Titta här vad fint Marais var när det regnade igår:
Jag älskar regn och jag älskar höst. Ikväll ska jag kolla läget i svenska kyrkans kör och gå på något slags date. Ska bli intressant. Arbetslös, javisst. Men det får man väl vara ibland. On a lighter note lämnar jag er för denna gång.
Och så här kulturell kan man vara på Centre Pompidou:
Glömde också säga att jag har hittat världens mest fantastiska jazzklubb. Den ser ut så här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar