den utan dator

Jag brukar inte vara sarskilt klumpig. Faktiskt inte. Jag gor sallan forhastade ryck som forsatter mig riskfyllda positioner som kan mynna ut i klumpighet. Ni vet ju hur totalt balanserad, lugn och genomtankt jag ar.

Men nej. Jag spillde ut vatten over nagra val valda tangenter pa m:s dator. Nu har vi ett ouppkopplat u-landstillhall i var lagenhet. Franskt forvisso, men jag tycker synd om er som inte i samma frekvens kommer fa avnjuta denna blogg.

Jag slog upp "operativsystem" och "spilla". Harddisk visste jag till och med vad det hette. Sen begav jag mig till en Mac-butik och lyckades forklara problematiken pa franska, vilket ocksa ar min enda bedrift forra veckan. Forhoppningsvis lagas den sa jag kan ateruppta min fina relation till cyberspace.

Idag har jag emellertid goda internet- och myglingsmojligheter da jag ar tillbaka pa addadog. Oversatter lite fler texter i lagom tempo. Det pratas om att man kan forsoka losa det med anstallning for min del. Allt som sags har ar dock pa abstrakt hippiebasis. Det pratas mycket. Enormt mycket. Men i realiteten ar det inte sa mycket action. Har en eventuell back-up i form av ngt slags bar. Tydligen har jag lamnat in ett cv dar. Kan inte for mitt liv minnas det, men jag har a andra sidan varit kroniskt bakfull i en vecka (medaljens baksida nar man ar arbetslos), sa jag far val tro dem. I vart fall ska jag traffa en (man) chef imorgon och pa den vagen ar det.

I morgon ska jag ocksa oppna ett franskt bankkonto. All typ av pappersskrivande har finner jag extremt underhallande. Framforallt slutar jag aldrig forvanas over hur manga instanser som kraver uppgifter om mitt karleksliv. Ska jag tex erhalla en elrakning kravs det att jag kryssar i rutor for huruvida jag ar anka/gift/separerad/celibat. Kanns alltid lika kul att fylla i celibat-rutan. Nar mannen pa banken laste upp frageformularet reagerade han med en misstanksam blick nar jag svarade nej pa fragan om jag var gift. Nu spekulerar jag bara, men blicken tycktes avsloja en viss instinkt att han omedelbart borde falla pa kna och stalla upp som min blivande make. Hjalp nagon! Har sitter en ogift kvinna over 20!

I ovrigt ar jag omringad av svenskar. Nagra av dem passar mig bra rent sjalsligt.

Men jag jobbar pa det. Pratade med nagra franska personer pa en fest i lordags.  Problemet ar bara att jag drar exakt samma historia infor alla. Sen kommer jag inte pa nagot mer att saga och da gar jag till nasta och upprepar. Men the good news is att jag kan forleda folk att tro att jag kan franska med den historien. Och den bekraftelsen racker for mig.

Vi vet ju alla att det ar viktigt det dar med bekraftelse. En liten dos fick jag igar nar jag sjong pa jazzklubben som jag tidigare lagt upp bilder pa. Eftersom det hela var mycket oforberett behagade inga av mina vanner dyka upp, och saledes finns inga bildbevis pa upplevelsen. Men tro mig, det var fett. Jag hade ingen prickig klanning, men jag sjong ut hela Billie Holidays smarta som kompensation.

Har knutit lite kontakter. Dels en lite oklar kontrabassist som kom fram till mig efter framtradandet igar. Dels ett bossa-band som jag far sjunga med nar jag lart mig atminstone femton latar i deras repertoar. Det rullar framat musikaliskt. Tur, for jag gar omkring och ar totalautistisk hemma. 

Borde kanske tanka pa att utfora lite faktiskt arbete. Eller kolla myspace eller nagot annat vettigt. 

Donc je vous laisse. À bientôt mes amis.