den om toaletter och modcloth i en härlig kombination

Toaletterna på Université Jean Moulin Lyon III luktar som intorkad urin och mögel. Urinoarer och sedvanliga vattentoaletter blandas vilt i unisexbadrummen. Ingen av toaletterna är försedd med toalettsits och tvål är en synnerligen sällsynt vara vid de gemensamma fängelsehandfaten (som för övrigt många passerar utan att använda).

Eftersom man nödgas hålla andan varje gång man besöker toaletten så ligger det ju i sakens natur att man söker göra besöket så kort som möjligt. Men härom dagen fastnade jag två extrasekunder i toalettbåset jag var inne i. Det första jag upptäckte var det här lustiga klottret, där en britt hade påpekat för en fransos att det var jättefint att den önskade att den vore i UK, men att personen i fråga borde lära sig engelska först. Fransmännen tycker i regel att hela världen bör lära sig franska istället, men initialskribenten hade lagt band på patriotismen och låtit bli att replikera.



Upptäckt nummer två kanske är lite väl mycket av en verklighetsfaktor för att man ska skriva om det i en lättsam blogg. Men det här var min verklighet i så många år, så jag ser det som min uppgift att inte mörka händelser av det här slaget. Upptäckt nummer två var i alla fall rester från någon som inte hade behållit sin lunch. Så kallat kräks. Inte värst synligt, men för ett tränat öga som mitt eget så riktigt lyste matresterna ur toaletten. Nu presumerar jag såklart att någon hade kräkts s.k. frivilligt. Det kan ju ha varit svinis också for all I know. Men anledningen till att jag berättar det här är för att ventilera min egen reaktion, nämligen att bli glad. Glad!
Jag blev glad för att de små fransyskorna i miniformat kanske inte alls har en genetisk supermetabolism. För att den franska paradoxen, dvs. croissant-dieten, kanske inte alls existerar i den utsträckning som ryktet menar på. Det skulle - visst, på ett skruvat sätt, men ändå - kännas mer rättvist om det inte bara var nordeuropéerna som gick igenom sina liv förföljda av matångest. Legitimt på något sätt.

Senare samma dag satt jag och gick igenom klädsortimentet på webben. Och jag fick anledning att bli glad för andra gången den dagen. Jag upptäckte nämligen att man på Modcloth erbjöd vissa utvalda plagg i plus-size. Och de var inte ens fulare än de andra plaggen, utan bara större och möjligen stadigare. Min första reaktion var visserligen att titta med avsmak på modellens breda höftparti och på låren som inte var ett dugg hjulbenta. Men sen kom jag på att det ju faktiskt var rätt så fint. Att den här modellen såg mycket mysigare ut än de andra. Och hur bedårande är inte den här baddräkten sen? I min storlek fanns den också!