Först gick jag och Jonesy Jones m.fl. till Stockholms kägigaste bar. Enda gången jag varit på det ökända Balthazar tidigare var när jag var 16. De leggade nämligen inte mig och mina fellow underåriga gymnasiekompisar. Great, tyckte vi då. Gud hav förtröstan, tänkte jag igår.
På den här bilden ser jag dock inte ut att vara mer än 16. Axel ser å andra sidan inte ut att vara 29, så det kanske var något med ljuset.
Efter en timmes tonårs-rnb mötte jag upp Mulle.
Och Sophia och Jesper. Sophia hävdade att hennes He-Man-jacka blivit retro. Vi var skeptiska.
På Kåken kändes det som sommar. Molly var där och hade klippt sig i den här fräna frisyren.
Steken och Achmed anslöt.
Maria var där och representerade Lyon. Mannen till höger hette typ Arvid.
Min kvinna S går tydligen i mina förkastliga fotspår - hon påbörjade nyligen juristlinjen. Jag rekommenderade henne att springa för livet. Oklart om det gav någon effekt.
Maja och jag träffas en gång i halvåret. Det är roligt.
Devi och Alek spelade muzac.
Sen kom min homegirl Ankan.
Och Emilia som här röker en cigarett på ett mycket sensuellt sätt. Som bara hon kan.
Eftersom jag nu har den imponerande summan av 40 dagliga bloggläsare kände jag att det var dags att jag lärde mig bloggposera. Rätt övertygande, inte sant?
Sen slog klockan två och förtrollningen var bruten (vilken film?!). C blev helt perplex.
Jag kan inte säga exakt vad Lina gör här, men jag kan däremot säga att jag gillar't. Pelle tycks stå och inspektera. Är det förresten ute att säga gör't och gillar't nu? Jag blir osäker.
Il faut sätta upp håret.
Alek sa: Fota mig, fota mig 'rå. Han blev ganska gulliii.
Kvällen avslutas med att Ankan skjuter lite insulin inne på Gubbrummet. Comme il faut och så.
Runt halv fyra upptäcker jag till min fasa att min plånbok blivit stulen. Helt värdo för mig, men också rätt så bittert för tjuven i fråga. Jag hade inga kontanter eller något annat värdefullt i min väldigt billiga H&M-plånbok. Bara massa åkbiljetter för Lyons lokaltrafik samt fransk gymkort och ungdomsrabattkort för interrailtåg. Hur som helst fick jag promenera hem. Det var typ extremt kallt. Tack och hej, liver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar