Varje gång man ska röra sig bland folk måste man först duscha (rätt så jobbigt, liksom) och använda fem kilo balsam för att inte se ut som en serietidningsfigur som fått en elchock. Sen måste man applicera en halv flaska mousse i handdukstorkat hår. Sen måste man torka håret medelst hårfön. Därefter måste man rulla varenda liten hårtest på tantpapiljotter. Innan man rullar det måste man dessutom spreja vart hårstrå med ytterligare en hållfasthetsprodukt.
Sen ser man ut såhär, och väntar och väntar och värmer lite med hårfönen. Försöker undvika att sätta eld på hårbotten.
Lite vindögd kan man se ut också.
Efter en tids beväpnat krig är det äntligen dags att ta ur papiljotterna. Givetvis bjuder även det här steget på irritationsmoment, eftersom papiljotterna är försedda med kardborrliknande yta. Konsekvensen blir härför att hela håret trasslar ihop sig. Då vill man börja gråta, men det får man inte för man har redan målat mascara när man väntade på papiljotterna.
Men sen, sen kvarstår bara att spreja. Ju mer man utökar hålet i ozonlagret, desto bättre. När detta är klart så är man så slut att man inte orkar gå ut längre. Då tar man ett glas vin i sin ensamhet, röker en cigarett och lyssnar på How will I know...
...och blir följaktligen på tämligen gott humör. Då kan man pluta lite med läpparna och vara nöjd i största allmänhet. Hallå där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar