Här tar mitt resesällskap och tillika fellow jurist (fast mycket töntigare än jag, då han sitter i biblan för jämnan och bergis inte blankar tentor heller) en armlängsbild på sig själv. I bakgrunden kan ni skönja Skavsta Airport, Nyköpings stothet. Tobias blev nöjd med bilden och instruerade mig att lägga upp den på fejan. Det orkar jag inte, men han flauntas i vart fall här.
När vi anlänt till Schönefeld tog vi S9:an och bytte vant tåg två gånger innan vi till slut hamnade på rätt adress i Keuzberg. Vi kände oss urbana. Jag satt kaxigt med armarna i kors.
I en premium lägenhet väntade Filip, Johanna och Madde. Det hela var mycket läckert, kände undertecknad och Tobias.
Vidare hade de skalat tomater och kokat soppa på dem. Fint hantverk och fina personer, tänkte jag då.
Filip såg hemskt lurig ut när vi kom. Vi insåg snart att det berodde på att han lagt vantarna på PET-flaskor om 1,5 liter med öl. Han tyckte att detta var genialt.
Sen sov vi. Det var kallt. Så jag blev glad att J hade förberett kaffe till mig när jag vaknade. Hon är en jävla kvinna, J.
Vi hängde runt i hooden och fikade oss på ett kafé där L hade jobbat.
Inget rökförbud, vi ba zooooft.
Jag spexade lite och lånade Filips mössa.
Sen tog vi vinterprommis ner till Bergmannstrasse.
Jag fotade rosa rör som jag tyckte var lustiga.
Vi gick in på antikvariat där jag scorade Simone de Beauvoirs självbiografiska verk La Force de l’âge för fyra pengar. På franska dessutom. Sen gick vi förstås till kiloprisklädbutiken Kleidermarkt Garage. Jag köpte saker, men eftersom det här inte är en modeblogg så kommer det inte dyka upp en dagens outfit med dessa persedlar any time soon.
Innan jag och M åkte tillbaka till lägenheten för att regroupa åt vi skolbespisningssoppa på Knofi. Nu måste jag ta en nap så att jag kan uppbåda någon form av dekadens ikväll. Toodiloo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar