den om ugly betty

I fredags var jag bjuden till inte mindre än två brudkvällar. Jag vet, det går bra nu. Alternativ 1: På svenska med svenskar. Alternativ 2: På franska med random européer. Eftersom jag har gjort det till ett slags vetenskap att undvika att prata franska sen jag kom hit, så var valet tämligen enkelt vad gäller fredagsaktivitet.

Åh, ljuva modersmål, som jag längtat efter dig. Och kvinnorna. Ni må tro att vi snackar riktiga amazoner till kvinnor. Det är en jävla välsignelse att de här kloka, vackra och öppna kvinnorna finns i stan eftersom jag är en neurotiskt lagd person som behöver lugnas med jämna mellanrum.


S & M (kul initialer lite).


E & C.


Här får jag låna blommig kreation av S, för vi skulle gå ut och jag var inte klädd för sådan verksamhet.

När vi druckit ur vinflaskorna gick vi till KGB. Det var trevligt fram till dess en frenchy kom fram till mig för att säga:
"Ahhh, c'est Ugliiii Bettiiii".
Jag blev helt perplex. Dels för att jag måste ha världens minst hispaniska utseende, dels för att jag inte bär tandställning, dels för att hon och jag inte klär oss likadant och dels för att ha blivit förolämpad i ett land där männen normalt sett bara bryr sig om att man har kvinnliga könsdelar för att vilja gnida sig mot en. Ganska snart därefter lämnade jag stället, men valde selektivt att bara minnas hur fina mina tjejer är. Tack S, E, C och M!