den om glasgow i lyon

Opa. Jag har varit nära att gå nuts över bristen på musik i mitt liv. I torsdags tog sig dock ett glatt gäng kiwis, aussies och svenskar till en mycket obskyr lokal för att se Camera obscura. Om jag någon gång nu hävdat att pop från Glasgow inte var min cuppa, så tar jag tillbaks det här och nu. Fasiken vad fint det var. Och stället var så ruggigt, precis som vore det en skitig indieklubb i just Glasgow. Sunkig inomhusrökning och vedervärdig bål som östes upp i plastglas från en stor kastrull. Bandet var tight som tusan och allt var rosa. Happy times.