den om en torsdag i lyon

I onsdags inträffade rond två av nervösa sammanbrott. Det gick ut på väsentligen samma sak som det förra, varför det inte känns påkallat alls att upprepa temat. Igår försökte jag hur som helst kurera mitt svaga psyke med Kings of convenience och - såklart - Band of horses. Hej tonåring. Men dagen slutade i eufori efter att D tog med mig ut på en pick-me-up-middag. En fyra timmar lång pick-me-up-middag dessutom och med gatumusikanter samt strosande på röd matta som lagts ut över hela Rue Auguste Comte där jag bor. Förmodligen hade den rullats ut bara för att göra mig glad. Lyon treatar mig med respekt. Läckert.


Det var 20-årsjubiléum. Vi förstod dock aldrig av vad.


Alla butiker var öppna.


Beaucoup de monde. Och gatumusikanter.






Jag hade inte satt på mig min röda mattan-klänning men det hade ingen annan heller. Phew.


Vi gick till Rue de Mercière och valde en laxrestaurang.




D.


I världens finaste små karaffer fick vi vatten och vin.


Livet.




Och jag blev kär i det här bordet som våra bordsgrannar satt vid. Donnez-moi! Nu!