den om min nya tradition

Med hänsyn till veckans totala hälsomässiga destruction (vad hände med mitt oklanderliga immunförsvar, liksom?), kanske det här blir första fredagen jag inte hänger mig åt min nya fredagstradition. Traditionen går i regel ut på att jag gör mig av med skolångesten genom en springtur längs Saône till den här låten. Därefter lyckas jag alltid ha för ont om tid, vilket resulterar i att jag dricker ett glas winery innan jag hunnit äta middag. Detta slutar alltid i kaos, se bildspel nedan.






Ungefär fram hit är allt lugnt och fint och jag kan själv operera en kamera. Men på en sekund vänder det och plötsligt finner jag mig i det här tillståndet:


Foto: Louise Larnach Day

Shitfaced, vilket framgår med all önskvärd tydlighet. Ögonen knappt öppna. Fånigt leende. Uppenbarligen tror jag att jag är adlig, med tanke på hur jag håller glaset. Och ändå tycker man att det var ganska längesen jag var 15 år. Min nya fredagsvana tar mig tillbaka. Bums.