den jag kommer ångra att jag postade imorgon

Händelserik är väl egentligen knappast ett ord som beskriver min dag. FLE-plugg med Dianny, skrev en text om dubbning av filmer och serier som jag ska presentera på onsdag, bokade biljetter hem till nästkommande helg, samt drack några enheter rödvin med Parker till enerverande dålig spotifyanslutning när vi försökte lyssna på Coeur de Pirate.
Men samma känsla (ja, nu pratar jag om känslor, håll i er) som följer en dag av långt många fler ödesmättade inslag, har nu infunnit sig där jag sitter i min soffa, insvept i en tattig IKEA-filt som luktar lätt av tjära efter alltför excessiv inomhusrökning. Och kanske, kanske var det typ lite därför jag blev lätt tårögd (jag vet, töntigt) när jag läste om hur min vansinnigt välformulerade vän Louise beskrev mig i en bloggpost. Och jag tänkte, lixxom, att om jag är hälften av den där människan hon beskriver, så behöver jag ju inte sitta här med känslan. Eller hur? Varför känslan om jag nu är fabulous. Så när det känns såhär rödvinstomt i hela mitt innanmäte igen ska jag läsa följande och riktigt söka nöta in det. Mantrastyle.



Shit pommes frites vad jag kommer ångra detta i överkant personliga inlägg imorgon. Men, men. Ett slags touche (obs: franskt uttal) av verklighet kan ju onekligen vara påkallat emellanåt. Nu är det godnattis.