Ibland när man sitter och skriver inbördes testamenten mellan sambor, kan vissa ödesmättade känslor uppstå. Ja, mina vänner, jag sa känslor. Didn't see that coming, now did you? Men det är en sån dag idag.
Igår kretsade min tankeverksamhet kring huruvida jag såg ut som en hippie i mittbena och borde ha sidbena igen. Eller kanske lugg.
Idag är det all about döden. Hur jag alltid varit så nyfiken på den. Är det bara jag som längtar dit emellanåt, bara för att se om man hade rätt eller fel som ateist?
Tankarna svänger som jazzen helt enkelt.
Och à propos jazz så har jag fått kanske det roligaste giget ever. Jag får feta flous, foods och drinks på en reklambyråfest mot att jag spelar 20-talsjazz för dem. J beskrev det som att jag får betalt för att leva ut min dröm. Så jävla fly alltså. Jag kan ju, utan att skämmas, gå in för det totalt med håruppsättning och gardenior och the full monty, så att säga.
Detta fantastiska kommer att hända mig på torsdag. Bra mycket roligare än att skriva skatterättstenta i fem timmar i alla fall. Med början imorgon kommer det vara jag och Billie. Och old blue eyes såklart. Det kommer att förekomma inslag av juljazz också, så Frank är ett måste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar