den om j och marocko och framförallt om tondövhetsfesten

Och den proaktiva vintern/våren 2010 fortsätter. Denna gång inte med en dejt eller med min symaskin, utan med Marocko. Den 25 mars, alltså om tolv dagar, om man räknar på det. Absolut hanterbart as far as antal dagar innan jag kan dricka töntiga drinkar under ett charterparasoll bland massa rödstekta tyskar.

Denna veckas karaktär av bajsmacka räddades dessutom av en session med J idag. Alltså såhär:



Hon har även lanserat idén att vi skulle kunna ha kul ihopa ikväll. Men mer om det en annan gång.

Just nu: Den sämsta upplagan av Melodifestivalen sen katastrofåret 2001. För en minut sen sjöng - om man nu kan kalla det där för sång - gruppen med det löjeväckande namnet, Timotej. Eftersom jag har gedigen kunskap om schlager, i vart fall historisk sådan, förutsätter jag att mitt resonemang kring detta är oerhört intressant.

Det här är vad jag kan säga hittills. Tjejerna i Timotej kan inte ta en ton, men eftersom 90 % av Sveriges befolkning är tondöva (alltså samma 90 % som över huvud taget röstar i dessa tävlingar) så kanske det inte spelar någon större roll att leadsångerskan orsakar blödningar i mina öron. För det kan man ju inte ta hänsyn till. Dessutom tror jag att tafflig tuggummi-folklore-pop är precis vad den europeiska finalen äter till frukost, ni vet ESC där Europa ackumulerar sitt finaste utbud av minibikinis och minst musikaliska artister, och gör detta till en feast. Så grattis till den som gillar ESC liksom.