den om att c'était salement romantique

Det var en bitterljuv lördag. Ljuv till en början och bitter mot slutet. Jag är så mycket ett barn av min tid, det känns nästan ironiskt. Och av någon anledning sitter jag dessutom och läser om Gustav Fridolin och den blåsta generationen. Ganska precis just nu vore det fint om någon vänlig själ kunde komma över och prata med mig om typ nagellack eller nåt. Verkligen toppen, vore det.


Men som sagt, ljuv början. Det mest episka som finns. Smältande snö att beskåda när man är på promenad.



Jag fick två små hjärtan i min cappo. Jag uppskattade det.


Mamman bjöd på bagel.


Så himla söt är hon, mamman.


Här ville jag gapa stort på bilden, men det tyckte inte mamman var fint. "Nä, kan vi inte ta en bild där du ser lite söt ut också", sa hon.


Devi fyllde år så på eftermiddagen svängde jag ihop en liten present till henne.



Eftersom jag inte har någon provdocka så brukar jag använda antingen T eller mitt mickstativ som mannekäng. I bild här är alltså klänningens baksida.

Sen blev det kväll och jag gick till Tranan och åt moules.


http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=10326761&server=vimeo.com&show_title=1&show_byline=1&show_portrait=0&color=&fullscreen=1