Jag är kvar. Bitter som aldrig förr. Vatten på kvarnjäveln och what not.
Gårdagen som skulle inneburit min dramatiska sorti bestod av idel farväl. Tala om att man känner sig en aning tilintetgjord när man efter stora ord och gester tvingas återvända... på grund av strejken!
Vid sextiden tog jag mina 50 kg som jag rakt inte kunde bära själv (trots all bodypump ytterst svårsläpat, konstigt nog) ner till Rivoli efter att M och I kommit med den briljanta idén att åtminstone välja färdsättet taxi till flygbussarna. Planet skulle gå vid nio och jag kände mig kaxigt ostressad. När jag, efter att minst tre lediga taxibilar ignorerat mitt vinkande, fick tag i en taxi, angav jag destinationen Denfert-Rochereau, s'il vous plaît, varpå taxichaffisen säger: Det kan du fetglömma. Ungefär. Då visade det sig att hela området i fråga var avstängt för demonstrationer. Stolta jävla fransmän som demonstrerar för att spärrvakter ska få fortsätta gå i pension vid 50 års ålder. Suck it up människor.
I vart fall så rådde chaffisen mig att åka taxi hela vägen till Orly. Kände mig tämligen maktlös i det läget och antog erbjudandet. Efter att han svurit ett hundratal gånger åt köerna som gjorde att vi kröp fram i 20 km/h, anlände jag till Orly. Kalaset kostade då 50 euro. Med lite enkel matematik kan man dra slutsatsen att det kostade mer än själva flygbiljetten. En strejkfri dag skulle det ha kostat 25. Anyhoo, jag kom dit bara för att se att mitt flyg var inställt. Återigen på grund av strejken som tydligen drabbat främst Norweigan airlines. Not so much någon annan destination än just Stockholm heller. Norweigan airlines hade heller ingen informatör på plats. En man blev så arg att han svimmade in kön till incheckingen.
I turbulensen pratade jag med två tämligen frustrerade kvinnor. Kvällen var en deja vu för dem, då de gått igenom samma procedur att åka ut till Orly för att se att flyget var inställt även i måndags. Till skillnad från vissa andra hade de dessutom jobb och ansvar och grejer att komma hem till, vilket gjorde situationen än mer kritisk.
Jag har nu åkt snålskjuts på deras driftighet och fått en biljett bokad på ett SAS-flyg imorgon bitti. Annat bolag, annan flygplats. Håll tummarna.
Eftersom jag är i Frankrike har denna kväll bestått av alkoholdränkning av frustrationen. En klassiker. F och M gjorde mig sällskap över ett eller två eller x antal glas vin på Chez Prune. Det kändes värdigt.
Enligt vad Kafka beskriver i Processen blir han oskyldigt häktad, inspärrad, kvarhållen. Jag börjar misstänka att jag och han har väldigt mycket gemensamt. Jag hör av mig om jag någonsin tar mig härifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar