Jag tycker om norska. Jag vill nästan påstå att hur det än blivit med franskan så har min norska blivit mer och mer oklanderlig. Igår skulle jag boka flygbiljetter och eftersom jag utan minsta tvekan kommer överstiga SAS bagageviktsrestriktioner (för att inte tala om ryanairs, som personifierar snålhet, då man numer måste betala för allt incheckat bagage), åker jag med Norweigan. Föredömligt billigt för oss tungviktare. Själva bokningsritualen var dessutom gårdagens höjdpunkt. Hur mycket roligare är inte "flyplassen" än "flygplatsen"?
Det oroar visserligen en cynisk själ att risken finns att man uppfattas som positiv och trevlig om man skulle få för sig att konvertera till norska. Å andra sidan är min norske vän (som tidigare figurerat på bild) här ett litet svart stycke likt mig. I vart fall får jag inga provocerande optimistiska vibbar från honom, så rädslan förefaller överflödig.
Nu börjar jag räkna ner dagarna. Tisdagen den 20:e november återvänder jag. (Dagen efter min 22:a födelsedag, hint hint). Det ligger tämligen nära i tiden, vilket gläder mig. Jag kommer således kunna medverka på ett flertal spelningar i slutet av november, varav inte mindre än tre sker i Stockholm. Jag har hört att ni har det kallt där hemma, så om även era hjärtan frusit till en smula på kuppen, har ni med andra ord möjlighet att komma och tina upp dem med lite reggae. Riva Babylons murar och sådär. Och träffa mig.
Igår satt jag på ett kafé vid st michel, som hade vad som i det här landet är ett sällsynt koncept, nämligen fair-trade. Vid bordet bredvid satt en lagom ovårdad kille och läste en politisk tidning. Han tog kontakt efter ett tag och började hålla ett engarerat men föga övertygande tal om hur jag borde manifestera mer. Under tiden han pratade envisades ett gäng blomflugor med att cirkulera runt hans huvud. Den enda förklaringen jag kunde komma på till varför blomflugorna lät mig vara, var att de kanske var mer into den mindre tvättade hårtypen. Och hur ekvationen gick ihop vet jag inte, men jag saknade i den stunden mitt band intensivt. Så juridicum, schmuridicum. Jag kommer hem ändå, för jag behöver Livelihood och Livelihood behöver mig.
Dessutom har jag gått i skolan illegalt den senaste veckan, så det kan ju vara läge att sjappa innan man utsätts för reprimander. Som ni vet är jag rätt anal av mig och förmår inte ens planka på tunnelbanan. Att jag gått en vecka i skolan innebär därmed ett stort steg i min personliga utveckling. Men hur tillbakalutad jag än försöker låta när jag stoltserar inför de andra med min scheme, så darrar ändå underläppen till ibland.
Nu ses vi verkligen jättesnart mina vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar