den sista

Igår firade jag födelsedag. Det faktum att så många gjorde mig den äran att höra av sig bådar gott inför min hemkomst, eftersom jag därmed förutsätter att jag har en plats kvar i folks hjärtan. Jag vaknade av ett sms från H, punktligt klockan 07.30. Efter det låg jag och vred och vände mig till klockan 10, då jag hade fått strikta restriktioner av S att inte gå upp ur sängen förrän dess hon sa till. Det visade sig sedan att hon förberett frukost med mandelcroissants. Härlig tillställning.

Resten av dagen gick åt till att klämma in 40 kg bagage i två väskor som uppskattningsvis rymmer 10 kg vardera. Rulla, vika, pressa. Jag tror dock att det gick vägen och att jag har en alternativ karriär som packare in charge om det skulle skita sig med juridiken. Hm, lagerarbetare heter det kanske. Och emballerare med en eufemism.

Till kvällen åt jag födelsedagsmiddag/the last supper med järngänget, som bestod av falafel från stället på koshergatan som är "Lenny Kravitz-approved". Den mannen kan sin falafel. Sen hade I bakat en dessert. Och presenter fick jag. En kokbok, en dikt som S hade komponerat på franska, eiffeltornsörhängen, en signaturmugg och en thermos från Starbucks mm. Så här glad blev jag då:




Om bara ett fåtal timmar anländer jag till Arlanda. (Till? På? Prepostitioner är svårt till och med på modersmål). Mitt svenska nummer är numer i bruk, så alla "gud vad jag har saknat dig-sms" kan skickas dit. Tack och hej.