I tolv veckor lyckades jag hålla den unika tigern hemlig för alla som må beröras i den. En slug jävel - D - tryckte ner några tangenter och mitt fria forum var ett minne blott. Således kan viss censurering förekomma i de sista posterna innan min avresa. Vilken klaustrofobisk känsla det är att behöva tala gott om folk. Det känns främmande. Olustigt.
Jag har i vanlig ordning mer sarkasmer än visdomar att bjuda på. Vad jag dock vill poängtera när jag fortfarande har chansen, är följande lilla aforism. Jag tenderar ju som bekant att överanalysera ungefär allt som kommer i min väg. Inget passerar Odén utan en grundlig scan, som man brukar säga. Således fanns både medel och mål med den här lilla avvikningen till resa.
Men eftersom jag totalt saknar ödmjukhet har det inte förrän nu slagit mig att man kanske kan förstå "meningen" (nödord, läses med mycket distans) med saker och ting i väntan på Godot. Låt mig exemplifiera. Jag är ju ursprungligen här för att finna Godot. Men han lär osannolikt knacka på dörren any time soon. Med andra ord är lärdomen fullbordad av de slutsatser man kan dra redan i väntefasen. Nog har jag hittat mig själv igen, alla gånger.
Oj. Det var inte meningen att go straffrätt on your ass med fullbordanspunkter och dylikt. Hur som helst är det nog en effekt av gårdagens stora händelse - jag får hoppa på juristlinjen omedelbart efter min hemkomst!
Jag brukar inte utdela många utropstecken, men det känns påkallat. Även jag har tydligen flyt ibland. Ser förtjust fram emot den stress och totala världsfrånvändhet det innebär att ställa in sig på juridik-mode. Förstå att jag inte använt min hjärna på ett halvår. Känner mig ringrostig, men hoppas att viloläget inte orsakat permanent skada på hjärnkapaciteten.
Stay tuned för fler metakognitiva inlägg om höstens händelser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar