den om svensk film och söndagar

För ett par veckor sedan såg jag den enormt superhajpade svenska filmen Man tänker sitt. Ni vet den av Falkenberggänget. Jag hade dessförinnan läst hyllningsrecensionen i DN, och även om den var tämligen adekvat på flera sätt, glömde Helena Lindblad att nämna att det man fick utstå inte bara var bra, utan dessutom 75 minuter pur ångest. 75 minuter av gud-vi-måste-stänga-av-det-här-nu-jag-klarar-inte-mer. Så om man har för avsikt att se filmen, så föreslår jag att man undviker att göra det på en söndag. Söndagsångest + småstadsångest når tillsammans minst en sjua på Richterskalan.

Vad man däremot med fördel kan göra på söndagar för att minimera oundviklig söndagsångest är följande.



Man kan promenera från Roslagstull.


Till Kungsholmen och Petite France där man får gottefrukost.


Och snudd på sjöutsikt.


Och hänga med skåningar.


Och toppolitiker.


Man kan också ta snygga bilder på himlen.


Och prata med den förtjusande Fanny Magnusson.


Sen kan man gå hem och till exempel laga kyckling.


Jag föredrar visserligen hundfritt häng, men om det måste vara hund så får det gärna vara Tess.


Sen äter man framför televisionen som den slappa själ man är.


Och ibland bakar jag chokladkaka till mina vänner, som företrädesvis äts tillsammans med vaniljglass.

Trevlig söndag, folks.