Tidigare ikväll var jag på Grand och såg Noah Baumbachs nya rulle Greenberg. Förutom att Ben Stiller visar upp en dimension av skådespeleri jag inte anat att han hade inom sig, så gladdes jag också ut att man låtit hans motspelerskas karaktär vara tämligen vanlig. För det är ett så trist dramaturgiskt grepp, kan jag tycka, att låta den kvinnliga huvudrollen i en indierulle vara överdrivet eccentrisk. Framförallt i förhållande till de ofta stela, manliga huvudrollerna. Möjligen kan man förklara den saken i att män är överrepresenterade i regissörskåren. Men samtidigt är det precis så Miranda July framställer sin roll i Me and you and everyone we know. Som för övrigt är fantastisk.
Hur som helst så kände jag under tiden jag såg filmen ikväll att den, bortsett från Ben Stiller, var en aning platt. Men nu, ett par timmar senare, tror jag bestämt att jag tycker tvärtom, att den var... kuperad (?). Tänka sig va. Men se den, det tycker jag.
ETA: Den goda C1 har nu upplyst mig om att det finns ett begrepp för de stereotypa indiefilmskaraktärerna jag nämnde ovan; MPDG (Manic Pixie Dream Girl). Jeez.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar