den om detoxande söndagar

Det finns liksom ingen mening med söndagar som är som denna. Till bristningsgränsen fyllda med uppdämd ångest över allt som utspelat sig (mja, i mitt fall alla monologer jag presterat och bjudit godtyckligt utvalda människor på under kvällarnas gång), samt pre-inlämningsångest för court briefen man borde skriva till morgondagen, men inte gör. Som man önskar att det istället var förra söndagen. När jag och T fick hippiefeeling och lagade grönsakscurry.




Typ femtielva gånger bättre än idag.