onsdag 12 november 2008

den om mr O

Så fort jag och A hade gått av planet på JFK började det, klagandet. Vi fick stå i kö i en och en halv timme för att få lämna fingeravtryck samt lappar för att intyga att vi inte var terrorister. Det blev avstampet för åtta påföljande dagar av klagande. På allt. Det finns inget land som man betalar så mycket pengar för att åka till och sedan tillbringa varje vaken timme med att hacka på. Allt från att man använder jordnötssmör i smoothies till de fördummande, populistiska valkampanjerna blev föremål för vårt explicita hat. Trots att jag jublade och dansade Obama-dansen och kramade om främlingar på Times Square när Obama vann valet, så äcklades jag till lika stor del av den sektuösa stämningen. Över att valet var en kommersiell kampanj. Över att ingen i det ifrågavarande landet vet vad mr O egentligen står för. Etcetera.

Och trots allt detta var jag så förtjust i New York att jag tänkte åka tillbaka dit i januari, eftersom S har fått glassigaste praktikplatsen på FN. Lite skevt, jävligt fett.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar