den med the scheme

Igår fyllde jag år. Varje gång jag fyller år brukar jag få the anxt, ungefär som på nyår. Påmminas om att man blir äldre, ett helt år har gått, men fortfarande har man inte åstadkommit någonting. Hu. Kvällen innan, dvs. i tisdags, var jag en förstklassig queen B, i synnerhet mot T. Jag surade och muttrade och grymtade, trots hennes tappra försök att rationalisera bort min bitterhet.

Men det blev en bra dag igår trots upptakten. Kanske den bästa av födelsedagar jag haft hittills. Jag jobbade, träffade en reggaeskäl på eftermiddagen för en spirituell kick, jobbade lite till för att sen äta gös och risotto på El Diablo med min kärnfamilj. Det var nice. Och gott. You guys oughtta do it. Jag fick blommor, överkast och lakan i present. Shit pommes, när man får (och tillika önskar sig) påslakan är man vuxen på riktigt.

När jag kom hem fann jag en papegojblomma (strelizia för alla fellow floristnördar) i min golvvas och tre paket stod uppradade framför den. T hade upenbarligen tröttnat på att jag gick omkring och frös hela tiden, så jag fick bla. raggsockor. Awesome.

Jag hade fått post också. Ett stor kuvert från min tidigare arbetsgivare, Ica Maxi. Däri fann jag ett omdöme. Och det var med stor stolthet och övertygelse om min egen storhet som jag läste att jag fått ett gott omdöme. Gott! Att jobba på Ica såg jag som att ta rast. Jag jobbade efter principen "minsta möjliga ansträngning", helt i avsaknad av arbetsmoral - och titta hur långt det tog mig! Det är briljant. Det är scheming på en nivå jag inte trodde var möjlig. Då ändrade jag plötsligt inställning och förstod att jag faktiskt hade åstadkommit något.