den om par

Vi? Vilka vi?

Jag fick nyligen ett mail av B. Nog för att han brukar göra ett nummer av att det är kul att provocera mig, men den här gången tror jag inte att han själv förstod hur obsolet hans sätt att uttrycka sig var. Det handlar om pronomen av den värsta sorten.

Vi hade diskuterat möjligheten att samla ihop juristcrewet och dricka öl. Vad gällde datum och dylikt anförde B att han trodde att tisdagen skulle funka men att, and I quote, "det är oklart om vi har något uppbokat då".

VI? Vilka vi? Din mamma kan ha något uppbokat då.

Presumtionen om tvåsamhet och monogami är orealistisk och när den dessutom manifesteras på detta förmätna sätt känns den både exotisk och enfaldig. Och jag har såsom framgår inget som helst överseende med detta. Ni har mitt ord på att jag kommer äta mask den dagen jag viar mig själv och en snubbe.

När jag upprört undrade vad det var frågan om försökte B återigen göra sig lustig på klassiskt juristmanér och svarade följande:

1. Vi; personligt pronomen. Första person pluralis. Mycket vanligt förekommande ord. 
2. Vi; matkedja i Stockholm med omnejd. Före år 2006 benämnd Vivo.

Ja, just det.