den 15 meter från campus

Säkert har ni läst DN:s artikelserie om högstadiet. Alla som någon gång gått i högstadiet känner ett våldsamt obehag när de läser reportaget om kidsen som super och knullar och fryser ut varandra. Supandet och knullandet isolerat har jag inte så mycket att erinra mot om det inte vore så att det genererade utfrysning. Vad är upp med denna ständiga problematik egentligen? Alla, unga som gamla, är helt försvarslösa mot social utfrysning. Och sällan går den att spåra till någon viss faktor utan sker snarare på helt godtyckliga grunder. Någon ska bort, punkt slut. Finn fem fel.

Nåt sånt.

På universitetet har de från och med augusti infört ett förbud mot att röka utomhus på campusområdet. Som vore vi i Kalifornien. Om man ska bedriva rökningsverksamhet måste det ske 15 meter bort från byggnaderna. En smärre landsväg bort alltså.



Förbudet ger upphov till två brännpunkter. Dels blir det en fråga om segregation. Dels en fråga om att man underblåser en ganska destruktiv gemenskap hos dem som vill röka. Universitetsstudenterna kommer alltså att grupperas till förmån för att rökare och icke-rökare ska få leva i samklang med varandra vilket ju fungerat ganska friktionsfritt fram till nu.

Om ett beslut med sådana konsekvenser kan fattas på ett universitet ser jag all anledning att rikta kritik mot befattningshavare på högstadiet som i så fall kan ha lika stort inflytande över utfrysning bland kidsen.