Jag börjar försumma trädgården jag odlat, mitt forum för självutlämnade, kärleksbarnet jag klämt. Min lilla bloggie alltså. Men hädanefter skall inget passera obemärkt i bloggosfären som inte gör det "irl", som vi cyberspacevana brukar säga. Från och med nästa vecka har jag verkligen inget att skylla på, så harangerna om att leva utan alfabetets tre sista bokstäver och dylikt kan ej längre förekomma... FÖR JAG HAR KÖPT EN MACBOOK!
Det förtjänade till och med ett utropstecken. Min nya baby anländer snart och då är ambitionen att jag ska återuppta det här "skrivandet" jag orerar om ibland. Jag har ackumulerat en del stoff här nere, som man säger på fackspråk. Och dessutom - inspiration, schminspiration. Min lilla mackie kommer per definition bli förlängningen av min kreativa, högra hjärnhalva. Jag skulle rakt aldrig be om mer. Sen är jag under upplärning vad gäller alla funktioner man kan dra nytta av genom så kallad "hacking"-teknik (som det heter på rättsinformatiken, för er som förstår referensen).
Anyhoo. Idag är det onsdag. Jag fasar inför den kommande helgen då vi väntar inte mindre än tre gäster. För att inviga er i den accelererande paniken och klaustrofobin ska jag förtälja att vi har två dubbelsängar i det här hushållet. Och en dusch som tenderar att kloggas igen efter två användningar. Ja, ni kan nog fylla i luckorna vid det här laget. Den enda lösningen såvitt jag kan se är att två personer får bli tilldelade uppdraget att spela bortamatch. Jag kan sträcka mig till att alternera. Men i övrigt kompromissar jag i minsta möjliga utsträckning vad gäller min sida av sängen. Gud, jag kommer behöva många terapitimmar efter det här.
Och sen kör det på i rullande schema. Jag har egentligen inget problem med gäster förutom när de är ALLA ANDRAS. Just det. Ingen av mina vänner behagar hälsa på mig av vad jag förstår. För den som tror att jag inte är besviken (och därmed heller inte känner mig) vill jag ta tillfället i akt att explicit dementera den tanken. Jag är mycket besviken och eftersom jag har det charmiga draget att aldrig glömma något, få nu för allt i världen inte för er att jag inte kommer minnas detta.
Hmpf. Liten samvetesresa for ya. Jag är så vän och foglig annars på det här forumet. Cynisk månne, men inte otrevlig, så jag kände att jag hade en kupong att lösa in. Jag gillar er egentligen, men er frånvaro får mig att starkt betvivla om det är besvarat. Enligt sången kommer jag hem igen till jul, vilket därmed är er deadline.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar