När jag åtog mig att sy min kvinna en kjol frågade jag om hon hade något önskemål. Hon svarade: "as you know, I love anything with a wicked pattern". När jag sedan snubblade över stuven på Dolly's, som sedermera kom att bli den här kjolen, var lyckan, som man säger, gjord.
Vad som har hänt med Sandras klänning då, undrar du? Jo, den hänger också på väggen, men eftersom hon vägrar skicka mig sina mått gör jag, som ni säkert förstår, inte många knop. *utövar bloggpåtryckningar*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar