den med småstjärnorna

Häromdagen lyssnade jag på skapelser från musikproduktionskursen jag gick på gymnasiet. Av detta kan man enkelt dra slutsatsen att jag var ett geni på den tiden. Att jag var oerhört musikalisk kommer väl knappast som en överraskning, men det mest frapperande är mina texter. Jag misstänker att skapandeprocessen gick ut på att leta upp ett ord eller ett begrepp i en ordbok och skriva en text som utgick från obegripligt sammanlänkade ämnen.
En låt hette "Megalomania". Texten i refrängen löd:

Megalomania
Incomparable illusion of grandeur
Penal servitude

(När man uttalade den sista strofen lät det givetvis som att man sjöng "penis servitude")
Hela inspelningen osar av det allvar vi tog oss själva på under den tiden. Låten i fråga var såklart akustisk med mycket smärta. OMG säger jag bara.

En annan befogad slutsats är att låtarna skrevs under min Astrud Gilberto-period. En av låtarna översattes med hjälp av babelfish till portugisiska. Av låttiteln framgår dessutom att jag försökte ta över världen. Den heter "Human nature theory part II" och inom parentes "Parte dois da natureza humana". Fatta höga tankar jag hade om mig själv och min världsanalys.



Tacka vet jag mina tidigare texter från sexårsåldern. Då kände jag i alla fall begränsningar. Såg storheten i mer banala företeelser helt enkelt. Klassikern är ju "Jag sätter mig på en trapp" som jag för övrigt sjungit för halva Sverige (nästan) när jag var med i Småstjärnorna på 90-talet. Åh 90-talet. Agneta Sjödin innan hon fick för sig att pursua en sångkarriär. Magtröjans storhetstid. Pokaler i 90-talsmaterialet mässing. Och vi uppträdde som 90-talsikonerna Lili & Sussie.