Jag fotograferade en del under damfinalen igår, men kabeljäveln vet jag rakt inte var den är. Förmodligen på någon obskyr plats i wonderflat. (Ni kan termerna va? Wonderflat är alltså lägenheten i vilken jag logerar och lever i Stockholm). Anyhoo, jag återkommer med bilder från de rafflande is-kapaderena.
Jag fick bland annat bevittna en trippel axel. Ingen ovanlighet på herrsidan, men desto mer sällsynt på damsidan. Jag förmodar att ni minns en av 90-talets större intriger om skridskosabotage och allmän backstabbing mellan Tonya Harding och Nancy Carrigan som sedermera skulle driva Tonya till att sadla om och bli boxare. Det faktum att Tonya stod trippel axel på den tiden underminerades onekligen av hennes temperament. Med denna anekdot vill jag helt enkelt belysa hur totalt häftigt det var att se den minimala japanskan stå hoppet. Framförallt eftersom hon såg ut att kunna gå av på mitten anyday now.
Göteborg är i övrigt en snöstormig mess. Men jag börjar get down med lingot. T.ex. har jag ännu inte felbetonat Gamlestan. Man lär tydligen uppfattas som ett drygt stockholmsass om man säger "Gamla stan". Dessutom har jag uppfattat en trend att kalla spårvagn för "vagnen", t.ex. "jag ska till Scandinavium, vilket vagn tar jag?
Kanske är det ekvivalent med att kalla tunnelbanan för "tuben" eller dylikt. Jag känner mig som en globetrotter.
Över och ut
Medaljtrion - pretty in pink. Gotta love genusaspekten när det kommer till konståkningstraditionen.
Schweizarklacken hade tagit med sig stora klockor för att väsnas maximalt inför Lambiels åk. Man kunde riktigt känna hur även korna stod bakom honom i hans trippel axel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar