den med komikern

det har ar ett slags blogg, vilket torde framga av domanet. jag hamtar emellertid inspiration fran resedagboksskribenterna liksom pseudonymen carolyn keene - dvs. forfattarna bakom kittybockerna. poangen ar att jag ar i paris som sa manga andra, alltsa gor jag tjejlumpen. for andra gangen. avgor sjalva om det ar sunt eller plain old patetiskt. ni kommer harmed fa folja mig i mitt metodiska sokande efter objektiva sanningar och annat. jag har redan den palitliga george vid min sida och bess kommer om en vecka. (lite kitty-candy har for er som ar insatta).

nu har jag varit i paris i dryga dygnet. hade ju tankt gora glamoros entré med solglasogon och en slim i mungipan. man maste bejaka clichéerna enligt min mening. en cliché ar ju till ursprunget eljest en fras eller ett fenomen som en stor skara manniskor uppfattat som sa oerhort briljant att de kant sig manade att nagga lite pa idén. saledes ar clichén genial men utnott. naja, jag ska fortalja att det inte ar sa himla latt att vara glamoros om man kankar pa 28 kilo, fordelat pa fyra vaskor. tror ni audrey hepburn nagonsin behovde bara sitt bagage sjalv va? hon hade nog for ovrigt rymts i mitt handbagage.

lite bittrare alade jag mig mcgyver-inspirerat igenom tunnelbanesparrarna och nadde till slut marais. eftersom jag har vissa cyniskt orienterade drag trodde jag ju givetvis att lagenheten jag betalt for i sjalva verket inte skulle existera. till min forvaning sa motte en avmatt fransk kvinnostamma mig i porttelefonen. fyra trappor senare (fortfarande med 28 kilo pa ryggen - frankrikes svar pa bodypump), stod jag oga mot oga med hyresvardinnans dotter.

jag vet, det dar var en lam cliffhanger, men det ar sa roligt att byta stycke. dessutom ar jag annu inte sa rutinerad kittyforfattare. kvinnan havdade att hon var komiker. i mitt stilla sinne beharskade jag mig och min tappade haka och tankte att hon kanske kunde vara rolig men att hon inte ville "ta med sig jobbet hem".
anyhoo, kvinnan visade mig lagenheten som ja, den hade sina typiska parisvibbar. den lutade och var inredd med heltackningsmatta. men frankrike ar ett u-land, saledes inget nytt under solen. daremot fanns till min stora skrack ingen ljudkalla. dels har steffo inte kommit hit an och forgyllt lagenheten med sin hogljudda stamma och dels fanns varken tv eller stereo. detta maste jag och magnus ordna omgaende. annars kommer jag go rainman on his ass.

magnus ar for ovrigt bra att ha. igar tex fick jag panik for att jag last en novell av moneybrother dar han anvande ordet knutpunkt. panik fick jag for att jag inte visste om det hette knytpunkt eller knutpunkt. helt plotsligt var jag tvungen att anvanda ordet i varenda mening och fragor som "hur auktoritar ar anders wendin i sprakkontext?" dok upp.
magnus verkade inte alls tycka att det var det viktigaste i varlden att veta utan foreslog att jag helt enkelt inte skulle anvanda det. titta vad bra det ar att han ar har.

vi fick tillskott till vinet framat kvallen av en svensk och en fransk. saledes mycket engelska, men hey, man kan inte lara sig franska i ett nafs. det kraver stora tuggor.

nu ska jag till stubben och lasa le monde. kanske kranga pa nagon ett cv.

vanligen, caroline